Kortfilm

Jag har just kikat klart på Paris je t'aime. Detta är något jag kanske borde gjort för länge sedan, eftersom jag tycker väldigt mycket om att romantisera platser, men nu har det inte blivit så. Paris je t'aime består, som du kanske vet, utav ungefär 20 stycken kortfilmer. Jag måste säga att hela kortfilmskonceptet känns konstigt. Dels är det väldigt svårt att fånga tittaren och få den intresserad, något som märks tydligt i filmen; jag tyckte att nästan hälften av filmerna var ganska dåliga, men dels fallar hela konceptet på det faktum att människan är nyfiken. När kortfilmen är slut, vill jag veta mer, jag vill se vad som hände sen och jag vill dröja mig kvar i karaktärernas liv. Mindre kortfilm, kort och gott (neeej, jag kunde inte låta bli).

Dagens låt är grass med animal collective.

Hår, passion och korvätande japaner

lovers

Eftersom jag hade tänkt att den här bloggen ska bli världens största och bästa så tänker jag att jag måste ta efter BlondinBella lite mer. Därför följer dagens schema:

Klockan okänt: Klippa mig.

Det var faktiskt allt, men misströsta inte, jag har otroligt mycket intressant att säga om detta ämne.
Varje gång jag ska klippa mig så bestämmer jag mig för att göra ngt radikalt, sedan avråder alla mig med orden "jag dödar dig om du bla bla bla" och eftersom jag håller mitt liv som en av mina käraste ägodelar, så gör jag aldrig ngt radikalt. Så kommer det också att bli imorgon.

Jag är väldigt besviken på min skäggväxt. Jag tycker faktiskt genuint illa om min skäggväxt. Jag vill nämnligen ha polisonger. Istället får jag bara en redig hobbyturkmustach som jag måste raka bort ungeför varannan dag. Själva rakningen har jag däremot inget emot, speciellt sen jag fått en turkisk rakborste av min kära far, det känns väldigt passionerat att applicera löddret med denna atteralj. Något som däremot är otroligt opassionerat är rakapparat, det känns som någonting skapat av jänkare, för jänkare.och i sånna här sammanhang har jänkare nästan alltid fel.

Nu säger Karl att han ska starta jag ska starta anorektiska pajmästerskapen, jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, men eftersom vi ändå har detta ämne uppe, så vill jag presentera min nya idol: Takeru Kobayashi. Den (före detta?) värdsmästaren i korvätning. På dintub finns ett klipp där han förlorar en korvätartävling mot en jättestor björn, mycket sevärt.

image21
Han har magrutor i vanliga fall.

Avesta

Lovers

Förlåt the people of Avesta, om ni nu mot alla förmodan får tag i det här.

Jag har spenderat påskhelgen i Avesta, världens bästa stad. Jag måste säga att jag verkligen tycker genuint illa om småstäder, och Avesta är inget undantag. Efter att ha diskuterat frågan med min kära kusin, så har jag kommit fram till att om man bor i Avesta så är man antingen jätteklichébondfjortis eller epatratorsåkande snusande killfjortis eller så blir man verkligen tvärtom; tror de. Min kusin beskriver de människor (och till dessa människor räknar hon sig själv) som är "totalt motsatsen", men faktum är att de är precis likadana. Jag spanade in hennes bilddagbok och där finns tusen bilder på svartklädda KoRnlyssnande 15åringar som går till lekparker och blåser såpbubblor och gör photoshoppade bilder på de själva där bilden är i färg med undantag för de själva, som är i svartvitt och så säger de är osynliga eller ngt liknande. Inga namn. Nåväl, de är likadana som de snusande epa-fjortisarna med smeknamn som "Basse" och "Ohlsson". Jag vill flytta till Avesta.

Mantra Slider med TSOOL


total randomness

Jag har varit på så sjukt omotiverat bra humör hela eftermiddagen och nu sitter jag här, inte på riktigt lika bra humör eftersom vintern envisas med att hälsa på. Som den där morbrodern som ingen riktigt gillar eller vet vem som bjuder, han bara kommer på alla släktmiddagarna liksom. Jag tänkte länge och det där var nog den absolut sämsta liknelsen jag kunde komma på. Hursomhelst, nu sitter jag här och taggar inför 100 höööjdare och hatar bilddagbokens nya, fruktansvärda design, vem OK-stämplade den?!

Såhär i förbifarten kan jag passa på att nämna att mitt favoritbottengäng Fulham tog tre viktiga pinnar igår mot Everton. Jag tror det här är andra gången någonsin jag skriver om fotboll på ett icke-indirekt sätt, VIlket är lite konstigt, med tanke på hur mycket jag tycker om sporten. Hursomhelst, nu ska jag äta lite glass och slänga på Proof of Youth, adjö lovers!

Piazza, New York Catcher med Belle & Sebastian.


Gunnar vs Teknik 0-16

Just nu tycker jag väldigt illa om min mp3spelare. Jag vet att detta är helt ointressant för er läsare, men eftersom min världsbild just nu är helt skev pga detta, så skriver jag om det i alla fall. Och så får ni sitta och lida, hur känns det? Ring in till Karlavagnen och berätta. För er som inte vet vad Karlavagnen är (förutom en stjärnbild då) så kan jag berätta att det är ett fullständigt vedervärdigt radioprogram som sänds i Sveriges radio P1 ibland. Det går ut på att man ska ringa in och berätta om ämnen såsom "Vad har du på din vägg?", lite som Ring P1, fast utan sura pensionärer som klagar på att det inte bara spelas svensk musik på svensktoppen. Ett radioprogram som däremot håller hög kvalitét är På Minuten, som även det sänds i P1 (herregud, hur gammal är jag?!) det borde ni verkligen lyssna på. Så går och gör det nu

No Cars Go med Arcade Fire.


Laban

Söndagen brukar dedikeras till shoegazzing, men idag har jag bara lyssnat på glad musik, därför känns det inte som söndag.

Det gick en tjej i min klass i låg och mellanstadiet som hette Laban*. Kanske heter hon fortfarande Laban. Hon brukade ha utsvängda jeans med häst-brodyr på när vi gick i sjätteklass. Laban tyckte om hästar och ibland så galopperade hon i korridorerna. Det såg roligt ut. Jag vet inte vad som hände med Laban. Någon sa att hon gick ngn slags formgivningslinje på skuru skola. Om någon vet något om laban, tveka inte att kontakta mig.

*Laban hette/heter egentligen Therese.

För en lång lång tid med Håkan Hellström. Ja, den växer hela tiden.


ZTV

Lovers!

3 reflektioner efter att ha kollat på Ztv ett tag:

Låt nummer 1: Lillasyster - Umbrella.
Här har jag chansen att såga låten vid fotknölarna, men det är att sparka på någon som redan ligger, istället ställer jag mig följande fråga; när blev shorts ztv-mainstream-metal? Jag vet ingenting om den här typen av musik, så jag väljer att kalla den för just detta. Jag har sett åtskilliga bilder på diverse dåliga band, t.ex KoRn (älskar att de har ett stort R) och shortskvoten är förånansvärt hög. Har de musikanter som spelar den här typen av musik snyggare ben än personer som spelar t.ex Acid-jazz? 

Låt nummer 2: Mange Schmidt feat. Ken - Gömma mig.
Här tar jag däremot chansen och sågar låten fullständigt. Texten skulle kunna vara ett skämt:

Precis när man börja få snurr på sin skit
kommer snutarna lönneberg gangsterskit

hörru!
vi vet att du e där inne!
öppna dörren innan vi slår in den!
vi vet att du sitter och trycker på nått
och du vet mycket väl vad vi tycker om sånt!
du gör det bara värre för dig själv
ge dig en förtjänst som är värre om du stannar kvar vänd nu

(om texten innehåller en del fel, vilket jag hoppas att den gör, så har jag snott den från
http://www.wowlyrics.com/)

Och videon sen, Mange springer runt i ett mörkt gangstastockholm (läs: Fittja, Hallunda, Plattan), allt är i svartvitt och Ken och hans gangstahomiez jagar honom, det skulle kunna vara en komedi.

Är Mange Schmidt det ultimate gangsterskämtet, framodlat av skivbolagen för att visa vilken skit folk är beredda att lyssna på bara för att det spelas på radio, eller är han seriöst så här dålig?

Låt nummer 3: The Last Goodnight - Pictures of You.
Även här har vi med en sanslöst dålig låt att göra, men jag tänker inte såga den, utan ställa mig ytterligare en fråga: När ska folk fatta att Moikanfrisyr är stört fult?! Och ja, Ebba, 13, du är jävligt alternativ om du lyssnar på band med piercingar och moikanfrisyrer.

Slutsats: Jag ska nog sluta kolla på Ztv.

Dagens låt är Missing Pieces med Voxtrot.

Strumpepidemi

Idag, vid halv fem-rycket, så knackade det på våran dörr. Snäll som jag är, så fick jag och öppnade. Där stod en pojkvaskel i Henri Lloydjacka och såg allmänt deprimerad ut. Pojken förklarade att han kom från Farsta gymnasium och att han hade ett uppdrag; han skulle sälja strumpor till sin skolresa. Trots att han hade Henri Lloydjacka så led jag med honom, jag har själv gått runt och sålt julpapper, tulpaner och salamikorvar. De sistnämnda var helt klart mest svårsålda. Jag tänkte "Vad är det för jävla rikspucko som har kommit på att de sälja strumpor?!" och tackade sedan vänligt nej till ett par utav fötternas bästa vänner.
Två timmar senare kommer mamma in i mitt rum med 8 par strumpor. "Det var en jättetrevlig kille här och jag tänkte att det är ju jättebra!" "Var han från Farsta?"
Nej, det var han inte, pojken kom från Eriksdalsskolan och helt ärligt, hur många hakar på strumpsäljarhypen?
Jävligt sköna strumpor, förövrigt.

Jag åt nyss en ekologiskt odlad kaffeböna omgiven av rättvisemärkt choklad: Samvetesboost.

Dagens låt är Amylase med Cajun Dance Party!

If i don't come back, tell mother I love her. Your mother's dead Llewelyn. Well then I'll tell her myself.

Bonsoir, Lovers

Sportlovet har spenderats i åre, men det har jag inte orka att skriva om nu. Nämnvärt är däremot att jagjust kom hem från filmstaden söder där jag sett filmen No Country for Old Men. En helt klart sevärd histoira.

En spontan fråga; hur frän är inte den här frisyren?image20

Everyday is like sunday med Moz