Crise Cardiaque

Jag ska ta tillfället i akt och hylla Kazoon, världens bästa instrument. Detta ca 10 cm långa plast/metallinstrument är det mest mångsidiga av alla instrument. Bara fantasin sätter gränser, det är löjligt lätt att frakta en kazoo och det är hur lätt som helst som helst att spela: för instrumentet till munnen och vips så kan du nynna allt från Good Shoes till a bit of the old Ludwig van! Och spana in stavningen: Inte nog med att det stavas med rocknrollbokstaven nummer 1: Z, Kazoo stavas med två O! HUR JÄVLA FRÄNT ÄR INTE DET?!

Andra lättspelade instrument som får alldeles för lite uppmärksamhet:

1. Gurka
2. Såg
3. Päronmaraccas
4. Basfiol
5. Orgel

Dagens låt är SKIN DEAP med 5 O'CLOCK HEROES

Lovers, jag måste fan bli en bättre människa. Jag måste bättra på min fysik. Jag har länge haft någonslags mental spärr som säger åt mig att jag inte ska ha muskler. Men nu har jag fan nått gränsen. Jag fick ett infall och gjorde 30 armhävningar. Nu skakar mina armar. Så alltså: Detta (såhär i efterhand helt ogenomtänkta) infall ska nu bli en vana, något att upprepa en gång om dagen tills mina armar står pall. Med en viss person (med samma initialer som Jessica Linder) som förebild så kommer jag nu att bli en bättre människa. Detta ska firas med att skriva 2 uppsatser, äta ett digestivekex (Jag är helt beroende) och langa upp kvällens playlist.

Voxtrot - The Start of Something
The Teenagers - Homecoming
The Rifles - Local Boy
Maps - You Don't Know Her Name
My Bloody Valentine - Only Shallow

Som om det inte vore nog, så är dagens låt A med Almedal

Lovers!

Jag har en hund. Ibland när han har utfört sina behov, så plockar jag inte upp efter den. Ibland för att jag inte har någon påse, ibland för att det är äckligt, ibland för att jag helt enkelt inte orkar. Jag skäms inte över detta och det ger mig inga som helst skuldkänslor. Vad som däremot förundrar mig är när någon har plockat upp efter sin hund och sedan slängt påsen på marken. Jag menar, om man nu har plockat upp efter sin hund, så har man redan klarat av den svåra delen. Det är bara att hålla i påsen. Det är inte ens äckligt, man håller i en bit plast. Att slänga den på marken måste vara det mest korkade man kan göra. Plasten måste ta minst 500 ggr längre tid på sig att förmultna än dess innehåll. Idiotiskt.

Jag hade dessutom ett stimulerande samtal med Gustaf idag på msn:

Gustaf säger:
jag åt nyss ett chips som måste ha legat på mitt golv i 5 dagar

Un-Deux säger:

hahaha

Un-Deux säger:

najs?

Gustaf säger:
jag var tvungen att se hur det smakade

Gustaf säger:
det hade förlorat sin smak lite tyvärr

Gustaf säger:
men fortfarande tillräckligt god för att ge mersmak

Gustaf säger:
det var en riktig lose-lose situation som jag ångrar djupt nu i efterhand

These Gary Days med Eight Legs.

Ps. Anledningen till att Florence Valentin har 458 spelningar på last fm är att jag glömde en spellista på repeat, samma sak gäller Almedal.

"Fan Gunnar, du har ju också en spegelpose! Först gör du en 'fan-vad-jag-är-kool'- min, sen gör du så här *blinkar till nyvaket* och kommer på dig själv, sen ser du ut som vanligt".  - Jonas, efter att jag langat feta posen på tunnelbanan.

Speglar. Jag tvivlar på att det finns något mer utmärkande fenomen för våran totalt självupptagna generation än spegelposerna. Vi älskar att se på oss själva, vart vi än är. Ett tunnelbanefönster är perfekt. Fenomenet med spegelposer är dock väldigt intressant. De flesta spegelposwer är nämnligen jävligt fula (inte minst min egen) och skulle vara helt otänkbara som en vanligt foto-pose. Varför väljer man (jag) att göra sig (mig) fulare när man kollar på sig själv? Vill man vara ärlig när man drar ur sig kommentaren "Fan vad ful jag är idag" när man känner för att demolera självförtroendet lite? Sen undrar jag också hur en spelgelpose uppstår. Jag har rannsakat mig själv kommit fram till att jag aldrig valt någon spegelpose. Antingen växer den farm naturligt, eller så är det kanske kroppens självförsvar mot boostade självförtroenden.

Eller så vill man bara bli positivt överaskad varje gång man råkar se sig i spegeln när man inte posar.

Dagens låt är FUCK NICOLE med THE TEENAGERS

När jag, klockan 11 imorse hade följt Karl till bussen, så slog den till. Den sa något hånfullt i stil med "Du trodde väl inte på allvar att du skulle slippa undan va, snorunge?". Bakfyllan. Som att någon lindat taggtråd runt huvudet på mig. Jag visste att jag behövde någonting, men var inte riktigt säker på vad. När jag väl kommit fram till våran lokala livsmedelsaffär, så slår det mig. Så enkelt, så genialt: Fruktsallad. Sällan har det känns så rätt.

Tanken med det här inlägget var egentligen inte att hylla fruktsallad som bakiskäk, utan för att på bästa sätt illustrera den känsla jag upplevde när jag gick runt bland bananer och kiwifrukter (2 för 10:- eller 5:90/st).
Jag hade It Will Find You utav Maps, i lurarna och denna Shoegazzing i kombination med min bakfylla fick mig att känna mig som Ewan McGregor i Trainspotting. Jag vet att det är lamt att göra en trainspottingliknelse, men det är det bästa jag kan åstakomma för tillfället. Scenen när McGregor är på väg in på toaletten, alldeles i början, och det är lite suddigt och alla kollar på honom. Samma grej som när Frodo är på en pub där han ska möta Gandalf i första sagan om ringen filmen. Så var det iaf. Alla kollade på mig och musiken fick mig att känna mig som om jag gick på någon slags substans. Hursomhelst, kool upplevelse, av mig illustrerat med två usla liknelser.

It Will Find You med Maps