While Jesus saves, I'm spending all my days

Vissa människor vill man hata för att de får det att se så enkelt ut. St. Vincent är en sådan människa. Hon är världens snyggaste männsika och hon anstränger sig inte ens. Eller så gör hon det. Men det faktum att hon inte ser ut som att hon ens försöker, gör henne bara ännu snyggare. Jag brukar inte (tror jag) prata sååå mycket ytlighet i bloggen, men St. Vincent är något annat. Hennes debutalbum heter "Marry Me". -Ja, tack.

image17

Dagens låt är Jesus Spend, I Save med St Vincent.

Nej, den är inte så jävla bra, men ni fattar vinkeln.

Intresseanmälan

Jag och Rickard hade samma känsla. Vi behövde något större. Något att verkligen tro på. Det är då det händer. Rickard föreslåt att vi startar en kontorsroddklubb i skolan. Så enkelt, så självklart. Jag tänker diskutera saken med min elevrådsrepresentant redan imorgon. Det kommer helt klart bli den populäraste klubben på Nacka Gymnasium.

För er som av någon outgrundlig anledning inte har full koll på vad kontorsrodd är egentligen, så ger jag er en youtube-adress. Jag tänkte skriva "så länkar jag.." men varje gång jag länkade så fuckade webblogg.se ur. <3

http://www.youtube.com/watch?v=LZIK0fNUF4o

Dagens låt är OH SUSIE med SECRET SERVICE

Sportmusik

Idag har jag, deltidssportfåne som jag är, kollat på Sverige-Norge i handboll. Förutom att det var en så sjuk match, så vill jag också vädra mina tankar om den musik som spelades i spelavbrotten.
Det var E-Type, Las Ketchup och Macharena för hela slanten och jag satt bara och väntade på en låt. Och visst kom den: Life is Life med Opus, ni VET vilken det är: NA NAAA NA NA NAAAA LIFE IS LIFE! Herregud.
Någon måste ha uppfattningen att bara för att en människa tar sig tid att se på en handbollsmatch, så hatar denna människa per automatik musik. Jag vill inte pracka på hela jorden min musiksmak (det vill jag egentligen, men det känns lite mycket begärt) men en lite bättre sportlåt än E-Types Champione måste väl någon kunna skapa?

En annan sak som har slagit mig är musiken i sportfilmer. Jag vet inte om det bara är jag som har tänkt på detta, men när det gäller soundtracket till sportfilmer, så finns det alltid en gemensam nämnare: Träningskollaget till rockmusik. Det kändaste exemplet är naturligtvis i Rocky, där Balboa dricker ägg och springer upp för trappor i takt med Eye of the Tiger. Men detta är långt ifrån det enda exemplet. I filmen Goal! gör huvudpersonen vansinniga framsteg på fotbollsplanen genom att hoppa över koner och göra armhävningar, samtidigt som publikens öron bedövas av We Will Rock You.

Men alltså, bara för att jag finner visst nöje i att se på svettiga män som utför fysisk aktivitet (det var inte alls tänkt att låta så erotiskt, men jag var tvungen att lägga in adjektivet "Svettiga", när jag förstod var meningen var påväg) så betyder detta INTE att jag finner något som helst nöje i att skråla med i Europes Final Countdown.

Att jag sedan tvingas lyssna på Patrik Ekwalls liknelse mellan Europes gamla nedräkningsdänga och allvaret i den match Sverige ska spela, det är bara ren tortyr, men det är också en annan historia.

Dagens låt är POKERKVÄLL I VÅRBY GÅRD med FLORENCE VALENTIN

filosofi, halv 12

Efter mycket möda och stort besvär har jag äntligen fått igång min nya dator. Detta betyder inte att ni kan förvänta er att jag ska börja skriva långa och bra inlägg, men ni kan iaf glädjas åt det faktum att internet fatiskt öppnas när jag trycker på explorer-ikonen, någonting man inte kunde ta för givet med den gamla.

Datorer är verkligen det som stressar mig mest. När de funkar är de geniala och fantastiska, men saker inte funkar som de ska vill jag anlita en lönnmördare och se till att Bill Gates liv förkortas liv avsevärt. Skrivaren funkar aldrig när man har ett viktigt skolarbete att skriva ut, Word stänger av sig själv i samma sekund man tänker "Jag borde spara innan något händer", när man skrivit 9 av de 11 sidorna som begärs på arbetet om förintelsen och internet fungerar aldrig när man inte har gjort någon som helst research inför ett arbete som ska vara inlämnat dagen efter. Eftersom jag inte är något datorgeni, om jag ska vara helt ärligt så är jag helt oduglig, så lyckas jag heller aldrig lösa de problem som för de smala, bleka, acnedrabbade pojkarna i Natur Matematik/Data, inte skulle ses som något problem alls. Microsoft, vad är det för jävla namn egentligen? Pyttemjuk.

Jag kan också upplysa dig, kära läsare, om att när jag i förrgår stod och skapade en "I Love BlondinBella"-pin nere i ljushallen, så gick en viss ung man, som jag kanske har nämnt tidigare i något inlägg som jag kanske var tvungen att ta bort, förbi mig. Om blickar kunde döda, mina vänner.

Facebook gör det alldeles för enkelt att stalka människor. Det räcker med att man är med i samma network på någon och vips, så kan man se 159 bilder på någon. Detta har lett till att jag utvecklar väldigt konstiga relationer med människor jag aldrig träffat. Det händer ofta att jag och min bekantskapskrets sitter nere i ljushallen och spanar på människor. Under någon av dessa sittningar, kommenteras en människar utseende, klädstil, whatever. Inga snillen spekulerar direkt, men något sätt måste vi stimulera vår ytlighet. Hursomhelst, så händer det ofta att jag vet exakt vad någon av dessa människor heter, både för och efternamn samt har kunskaper om vart de spenderade sin senaste familjesemster, vilka människor de umgås med och vad denna människas rekord på "Tower Blox" är. Detta är det naturligtvis stalkervarning i 180 på, vilket gör att jag aldrig delger min information till de andra människorna runt bordet. Men, nu vet ni, jag är en stalker och jag vet att ni andra gör likadant.

RAISED BY WOLVES med VOXTROT

20/1

Efter en synnerligen intressant natt kan jag egentligen inte göra någonting annat än att förbanna sl.se. Eftersom jag inte har 100%ig koll på nattbussarna, så väljer jag att använda Stockholms lokaltrafiks egen söktjänst och jag hittar helt sonika en resa jag blir nöjd med. 5 minuters väntan i slussen, hemma på 45 minuter, perfekt. Så var det tänkt iaf. Istället visar det sig, när jag har tagit mig till slussen, att den buss jag hade tänkt ta, aldrig har funnits. Jag tvingas vänta 40 minuter i slussen, vakterna stängde stationen efter 5 minuter, så jag fick sitta ute och frysa, brevid en alkis som fann stort nöje i det faktum att jag går på kryckor, samt en gammal granne till mig, mer än måtligt alkoholpåverkad. Fuck.

Juste, imorgon fyller jag år.

SPRINGA PÅ HUSTAK med ALMEDAL

Sveriges bästa abuseanmälda blogg!

Pga vissa komplikationer (läs: Abuseanmälan, hot om polisanmälan) så var bloggen lösenordsskyddad ett tag. Jag var också tvungen att ta bort en del inlägg, men jag valde att ta bort halva bloggen ungefär, lika bra det, tänkte jag.
Min lilla semester var trevlig, men det orkar jag inte tala om.

Jag skulle kunna klaga på vädret här hemma, men det känns lite lönlöst. Istället tänkte jag klaga på den jävla jubelidiot som stal mina skor under nyårsnatten. Jag tycker mycket om just detta par och vill ha tillbaka dem. Så det slöseri med sperma som vuxit upp till en människa: Ge tillbaka dem eller brinn i helvetet i all evighet.

Dagens låt är COMMON PEOPLE med PULP

08

Souvenirer från gårdagen: Ett par stulna skor och en spricka i foten.

Nu åker jag till Karibien i 2 veckor, så bloggandet kommer antagligen att utebli helt. Eller så langar jag upp några inlägg. Hursomhelst, det viktigaste: Keep it real, keep it west side.


Dagens låt är
THE PRAYER med BLOC PARTY

Gott nytt år.