Crise Cardiaque

Satan i gatan vad jag är trött, jag har just kommit hem från mitt första arbetspass - jag var fan inte sådär när jag sex år gammal. En kille i min grupp hade resurslärare på dagis - Yes.

Fär att fira detta ska jag nu skriva en jämförelse mellan de fysiska, psykiska och sociala aspekterna inom fotboll och bordtennis- känns som en riktig kalaskväll.

Jag vet inte vad det är med folk just nu, men det känns som om alla min kamraters liv kretsar kring rökning, ungefär hälften av all deras tid går ut på att röka, prata om att de röker för mycket, bråka om hur många cigaretter de har tagit ur deras delade paket, bråka om pengar för paketen och att ragga cigaretter. Eftersom jag inte röker i nyktert tillstånd så uppstår en massa tid som jag finner sjukt ointressant, men eftersom de likt föbannat är mina vänner, så följer jag med dem ut när de ska röka, iaf om vädret tillåter. För att ha någor att göra själv så köper jag ganska stora mängder Refreshers, jag hade tänkt att tapetsera en vägg med alla papper.

Gunnar ber om ursäkt för att dagenas inlägg var galet ointressant.

Dagens låt är the start of something med voxtrot

Ikväll har jag sett unge herr Håkan Hellström på arenan, han körde hur länge som helst, men när det var slut ville jag ha mer, min stegräknare på mobilen (ja, jag har faktiskt en sån) visar 26 000 steg och nu ska jag vidare, natten bjuder på nya äventyr.

Gullbergs Kaj, Paradis med Håkan H

Idag har jag tagit ett stort steg för den delen av mänskligheten som tycker att riktiga jobb är för idioter; jag har nämnligen fått jobb på Boo FF. Det är tänkt att jag ska lära en grupp 6åringar allt jag kan inom ämnet fotboll, jag ser redan fram emot det. Detta är alltså barn födda år 02, det är ju nästan skrämmande, jag börjar bli gammal. Jag kommer själv ihåg när jag gick i fotbollskolan, min tränare, antagligen en sjuttonåring, framstod för mig som "lite yngre än min pappa", detta är alltså samma pappa som berättar historer om 70talspunkband vars anhängare stoppade upp spritfyllda tamponger i rumpan för att berusa sig. Kommer jag att framstå på samma sätt?

Dagens låt är Always where I need to be med the Kooks

Vad fan hette han nurå.. Han var jävligt konstig, jobbade på patent och registreringsverket och var den tråkigaste tjänstemannen man kan tänka sig. Han bodde på en ö brevid Vaxholm och därifrån gick det en färja till Grand Hotel i stan. Så på eftermiddagarna brukade han sno cyklar på strandvägen och stymansgatan. En cykeltjuv helt enkelt. Det är ett utdöende yrke, tyvärr. Han brukade sälja cyklarna i vaxholm på lördagarna. Han hade en syrra som var rätt snygg.. Han tålde inte sprit heller. Det fanns ett band i Waxholm som hette Fridas Pulver som jag skrev texterna till. Vad hette eran stora hit då? Här blir man lätt kåt, sa grisen på Scans svineri. Var den bra? Fruktansvärd, men bra text. Men vi repade varje lördag på Biografen i Waxholm, och han tjänstemannen var med i Bioföreningen med oss, så när det blev fest sen, så dök han alltid upp i en otroligt tråkig grå kostym. Han tålde inte sprit heller, han kunde inte dricka alls, hans mage stötte ifrån all alkohol. Så han brukade dränka en tampong i sprit och gå in på toaletten och stoppa upp den i röven, sen blev han full som ett svin, det var roligt. Vad fan hette han.. Han hade en ganska snygg syrra. Hon var lite lätt på foten. Ja, hon hoppade i säng med praktiskt taget vem som helst faktiskt, men så var det med i stort sett alla på den tiden. Det räckte att säga något fint. Kamratknull var den vanligaste formen av umgänge på den tiden. Det var innan AIDS och allt det där. Men jag har alltid varit lite romantisk, så jag var inte så inblandad.

Min käre far och jag har ett "Tuesdays with Morrie"-samtal i bilen.

Dagens låt är HÄR BLIR MAN LÄTT KÅT, SA GRISEN PÅ SCANS SVINERI med FRIDAS PULVER

lovers

Eftersom jag hade tänkt att den här bloggen ska bli världens största och bästa så tänker jag att jag måste ta efter BlondinBella lite mer. Därför följer dagens schema:

Klockan okänt: Klippa mig.

Det var faktiskt allt, men misströsta inte, jag har otroligt mycket intressant att säga om detta ämne.
Varje gång jag ska klippa mig så bestämmer jag mig för att göra ngt radikalt, sedan avråder alla mig med orden "jag dödar dig om du bla bla bla" och eftersom jag håller mitt liv som en av mina käraste ägodelar, så gör jag aldrig ngt radikalt. Så kommer det också att bli imorgon.

Jag är väldigt besviken på min skäggväxt. Jag tycker faktiskt genuint illa om min skäggväxt. Jag vill nämnligen ha polisonger. Istället får jag bara en redig hobbyturkmustach som jag måste raka bort ungeför varannan dag. Själva rakningen har jag däremot inget emot, speciellt sen jag fått en turkisk rakborste av min kära far, det känns väldigt passionerat att applicera löddret med denna atteralj. Något som däremot är otroligt opassionerat är rakapparat, det känns som någonting skapat av jänkare, för jänkare.och i sånna här sammanhang har jänkare nästan alltid fel.

Nu säger Karl att han ska starta jag ska starta anorektiska pajmästerskapen, jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, men eftersom vi ändå har detta ämne uppe, så vill jag presentera min nya idol: Takeru Kobayashi. Den (före detta?) värdsmästaren i korvätning. På dintub finns ett klipp där han förlorar en korvätartävling mot en jättestor björn, mycket sevärt.

Han har magrutor i vanliga fall.

Lovers

Förlåt the people of Avesta, om ni nu mot alla förmodan får tag i det här.

Jag har spenderat påskhelgen i Avesta, världens bästa stad. Jag måste säga att jag verkligen tycker genuint illa om småstäder, och Avesta är inget undantag. Efter att ha diskuterat frågan med min kära kusin, så har jag kommit fram till att om man bor i Avesta så är man antingen jätteklichébondfjortis eller epatratorsåkande snusande killfjortis eller så blir man verkligen tvärtom; tror de. Min kusin beskriver de människor (och till dessa människor räknar hon sig själv) som är "totalt motsatsen", men faktum är att de är precis likadana. Jag spanade in hennes bilddagbok och där finns tusen bilder på svartklädda KoRnlyssnande 15åringar som går till lekparker och blåser såpbubblor och gör photoshoppade bilder på de själva där bilden är i färg med undantag för de själva, som är i svartvitt och så säger de är osynliga eller ngt liknande. Inga namn. Nåväl, de är likadana som de snusande epa-fjortisarna med smeknamn som "Basse" och "Ohlsson". Jag vill flytta till Avesta.

Mantra Slider med TSOOL

Jag har varit på så sjukt omotiverat bra humör hela eftermiddagen och nu sitter jag här, inte på riktigt lika bra humör eftersom vintern envisas med att hälsa på. Som den där morbrodern som ingen riktigt gillar eller vet vem som bjuder, han bara kommer på alla släktmiddagarna liksom. Jag tänkte länge och det där var nog den absolut sämsta liknelsen jag kunde komma på. Hursomhelst, nu sitter jag här och taggar inför 100 höööjdare och hatar bilddagbokens nya, fruktansvärda design, vem OK-stämplade den?!

Såhär i förbifarten kan jag passa på att nämna att mitt favoritbottengäng Fulham tog tre viktiga pinnar igår mot Everton. Jag tror det här är andra gången någonsin jag skriver om fotboll på ett icke-indirekt sätt, VIlket är lite konstigt, med tanke på hur mycket jag tycker om sporten. Hursomhelst, nu ska jag äta lite glass och slänga på Proof of Youth, adjö lovers!

Piazza, New York Catcher med Belle & Sebastian.

Just nu tycker jag väldigt illa om min mp3spelare. Jag vet att detta är helt ointressant för er läsare, men eftersom min världsbild just nu är helt skev pga detta, så skriver jag om det i alla fall. Och så får ni sitta och lida, hur känns det? Ring in till Karlavagnen och berätta. För er som inte vet vad Karlavagnen är (förutom en stjärnbild då) så kan jag berätta att det är ett fullständigt vedervärdigt radioprogram som sänds i Sveriges radio P1 ibland. Det går ut på att man ska ringa in och berätta om ämnen såsom "Vad har du på din vägg?", lite som Ring P1, fast utan sura pensionärer som klagar på att det inte bara spelas svensk musik på svensktoppen. Ett radioprogram som däremot håller hög kvalitét är På Minuten, som även det sänds i P1 (herregud, hur gammal är jag?!) det borde ni verkligen lyssna på. Så går och gör det nu

No Cars Go med Arcade Fire.

Söndagen brukar dedikeras till shoegazzing, men idag har jag bara lyssnat på glad musik, därför känns det inte som söndag.

Det gick en tjej i min klass i låg och mellanstadiet som hette Laban*. Kanske heter hon fortfarande Laban. Hon brukade ha utsvängda jeans med häst-brodyr på när vi gick i sjätteklass. Laban tyckte om hästar och ibland så galopperade hon i korridorerna. Det såg roligt ut. Jag vet inte vad som hände med Laban. Någon sa att hon gick ngn slags formgivningslinje på skuru skola. Om någon vet något om laban, tveka inte att kontakta mig.

*Laban hette/heter egentligen Therese.

För en lång lång tid med Håkan Hellström. Ja, den växer hela tiden.