Crise Cardiaque

När jag, klockan 11 imorse hade följt Karl till bussen, så slog den till. Den sa något hånfullt i stil med "Du trodde väl inte på allvar att du skulle slippa undan va, snorunge?". Bakfyllan. Som att någon lindat taggtråd runt huvudet på mig. Jag visste att jag behövde någonting, men var inte riktigt säker på vad. När jag väl kommit fram till våran lokala livsmedelsaffär, så slår det mig. Så enkelt, så genialt: Fruktsallad. Sällan har det känns så rätt.

Tanken med det här inlägget var egentligen inte att hylla fruktsallad som bakiskäk, utan för att på bästa sätt illustrera den känsla jag upplevde när jag gick runt bland bananer och kiwifrukter (2 för 10:- eller 5:90/st).
Jag hade It Will Find You utav Maps, i lurarna och denna Shoegazzing i kombination med min bakfylla fick mig att känna mig som Ewan McGregor i Trainspotting. Jag vet att det är lamt att göra en trainspottingliknelse, men det är det bästa jag kan åstakomma för tillfället. Scenen när McGregor är på väg in på toaletten, alldeles i början, och det är lite suddigt och alla kollar på honom. Samma grej som när Frodo är på en pub där han ska möta Gandalf i första sagan om ringen filmen. Så var det iaf. Alla kollade på mig och musiken fick mig att känna mig som om jag gick på någon slags substans. Hursomhelst, kool upplevelse, av mig illustrerat med två usla liknelser.

It Will Find You med Maps