Sportmusik
Idag har jag, deltidssportfåne som jag är, kollat på Sverige-Norge i handboll. Förutom att det var en så sjuk match, så vill jag också vädra mina tankar om den musik som spelades i spelavbrotten.
Det var E-Type, Las Ketchup och Macharena för hela slanten och jag satt bara och väntade på en låt. Och visst kom den: Life is Life med Opus, ni VET vilken det är: NA NAAA NA NA NAAAA LIFE IS LIFE! Herregud.
Någon måste ha uppfattningen att bara för att en människa tar sig tid att se på en handbollsmatch, så hatar denna människa per automatik musik. Jag vill inte pracka på hela jorden min musiksmak (det vill jag egentligen, men det känns lite mycket begärt) men en lite bättre sportlåt än E-Types Champione måste väl någon kunna skapa?
En annan sak som har slagit mig är musiken i sportfilmer. Jag vet inte om det bara är jag som har tänkt på detta, men när det gäller soundtracket till sportfilmer, så finns det alltid en gemensam nämnare: Träningskollaget till rockmusik. Det kändaste exemplet är naturligtvis i Rocky, där Balboa dricker ägg och springer upp för trappor i takt med Eye of the Tiger. Men detta är långt ifrån det enda exemplet. I filmen Goal! gör huvudpersonen vansinniga framsteg på fotbollsplanen genom att hoppa över koner och göra armhävningar, samtidigt som publikens öron bedövas av We Will Rock You.
Men alltså, bara för att jag finner visst nöje i att se på svettiga män som utför fysisk aktivitet (det var inte alls tänkt att låta så erotiskt, men jag var tvungen att lägga in adjektivet "Svettiga", när jag förstod var meningen var påväg) så betyder detta INTE att jag finner något som helst nöje i att skråla med i Europes Final Countdown.
Att jag sedan tvingas lyssna på Patrik Ekwalls liknelse mellan Europes gamla nedräkningsdänga och allvaret i den match Sverige ska spela, det är bara ren tortyr, men det är också en annan historia.
Dagens låt är POKERKVÄLL I VÅRBY GÅRD med FLORENCE VALENTIN
Det var E-Type, Las Ketchup och Macharena för hela slanten och jag satt bara och väntade på en låt. Och visst kom den: Life is Life med Opus, ni VET vilken det är: NA NAAA NA NA NAAAA LIFE IS LIFE! Herregud.
Någon måste ha uppfattningen att bara för att en människa tar sig tid att se på en handbollsmatch, så hatar denna människa per automatik musik. Jag vill inte pracka på hela jorden min musiksmak (det vill jag egentligen, men det känns lite mycket begärt) men en lite bättre sportlåt än E-Types Champione måste väl någon kunna skapa?
En annan sak som har slagit mig är musiken i sportfilmer. Jag vet inte om det bara är jag som har tänkt på detta, men när det gäller soundtracket till sportfilmer, så finns det alltid en gemensam nämnare: Träningskollaget till rockmusik. Det kändaste exemplet är naturligtvis i Rocky, där Balboa dricker ägg och springer upp för trappor i takt med Eye of the Tiger. Men detta är långt ifrån det enda exemplet. I filmen Goal! gör huvudpersonen vansinniga framsteg på fotbollsplanen genom att hoppa över koner och göra armhävningar, samtidigt som publikens öron bedövas av We Will Rock You.
Men alltså, bara för att jag finner visst nöje i att se på svettiga män som utför fysisk aktivitet (det var inte alls tänkt att låta så erotiskt, men jag var tvungen att lägga in adjektivet "Svettiga", när jag förstod var meningen var påväg) så betyder detta INTE att jag finner något som helst nöje i att skråla med i Europes Final Countdown.
Att jag sedan tvingas lyssna på Patrik Ekwalls liknelse mellan Europes gamla nedräkningsdänga och allvaret i den match Sverige ska spela, det är bara ren tortyr, men det är också en annan historia.
Dagens låt är POKERKVÄLL I VÅRBY GÅRD med FLORENCE VALENTIN
Kommentarer
Trackback