En historia från 70talet
Vad fan hette han nurå.. Han var jävligt konstig, jobbade på patent och registreringsverket och var den tråkigaste tjänstemannen man kan tänka sig. Han bodde på en ö brevid Vaxholm och därifrån gick det en färja till Grand Hotel i stan. Så på eftermiddagarna brukade han sno cyklar på strandvägen och stymansgatan. En cykeltjuv helt enkelt. Det är ett utdöende yrke, tyvärr. Han brukade sälja cyklarna i vaxholm på lördagarna. Han hade en syrra som var rätt snygg.. Han tålde inte sprit heller. Det fanns ett band i Waxholm som hette Fridas Pulver som jag skrev texterna till. Vad hette eran stora hit då? Här blir man lätt kåt, sa grisen på Scans svineri. Var den bra? Fruktansvärd, men bra text. Men vi repade varje lördag på Biografen i Waxholm, och han tjänstemannen var med i Bioföreningen med oss, så när det blev fest sen, så dök han alltid upp i en otroligt tråkig grå kostym. Han tålde inte sprit heller, han kunde inte dricka alls, hans mage stötte ifrån all alkohol. Så han brukade dränka en tampong i sprit och gå in på toaletten och stoppa upp den i röven, sen blev han full som ett svin, det var roligt. Vad fan hette han.. Han hade en ganska snygg syrra. Hon var lite lätt på foten. Ja, hon hoppade i säng med praktiskt taget vem som helst faktiskt, men så var det med i stort sett alla på den tiden. Det räckte att säga något fint. Kamratknull var den vanligaste formen av umgänge på den tiden. Det var innan AIDS och allt det där. Men jag har alltid varit lite romantisk, så jag var inte så inblandad.
Min käre far och jag har ett "Tuesdays with Morrie"-samtal i bilen.
Dagens låt är HÄR BLIR MAN LÄTT KÅT, SA GRISEN PÅ SCANS SVINERI med FRIDAS PULVER