Saker man kommer pa nar man skriver ar 2000s nationella prov i engelska B
Jag vill borja med att be om ursakt for mitt senaste inlagg, det inneholl ingenting av varde. Inlagg som skrivs klockan halv tva pa natten har sallan det och sadanna inlagg drar ner kvaliten pa hela bloggen.
Jag vill ocksa be om ursakt for att oppningen pa det har inlagget later som ett pressmeddelande fran Elisabeth Tarras-Wahlberg och jag avslutar med att konstatera att det inte var sista gangen jag fyllebloggade.
Jag skriver just nu en uppsats som ovning infor nationella proven. Amnet ar "Tre upptackter/uppfinningar/handelser under 1900-talet". Jag vlade att inleda uppsatsen med orden "Jag levde under 1900-talets sista nio ar". Sedan tankte jag efter en stund och kom fram till att jag skulle vara tvungen att hamta ett radergummi. Jag levde inte under 1900-talets nio sista ar. Jag var mojligtvis vid liv, men levde jag? Nej.
Jag vet att man i efterhand har en tendens att andra pa sin barndom. Man skapar minnen av saker man inte kommer ihag och satter fokus pa saker som har blivit viktiga i efterhand. Jag ar ganska saker pa att Bjorn Borg inte skulle lagt sarskillt stor vikt pa att han spelade tennis mot sin garageport nar han var liten om han hade blivit bilmekaniker. Bjornes verksad och allservice, i Sodertalje. Da hade han istallet tankt att han hangde mycket runt garaget nar han var liten. Tommy Korberg minns sakert sin forsta rena ton, Babben Larsson minns antagligen sitt forsta daliga skamt, Ernst Kirschteiger minn sakert forsta gangen han gjorde en formgjutning i lattbetong och Gustaf Dahlback minns utan tvekan forsta gangen han var "Liiiiite". Alla dessa ogonblick forandrade dessa manniskors liv for alltid.
Jag tycker om att tanka att mitt liv borjade nagongang i Augusti 2003. For nagongang i Augusti 2003 borjade jag Bjorknasskolan. Bjorknasskolans Smaksitiga, trista och pa vintern ofta skitkalla lokaler har i sig ingenting med mitt livs borjan att gora. Men manniskorna som vistades i dessa lokaler forandrade mitt liv for alltid. Faktum ar att jag inte har en enda van fran den klass jag gick i innan jag borjade Bjorknasskolan, klass 1-6B, i Boo Gards Skola.
Gustav Carlsbrand ar det narmaste jag idag kommer en van som jag har kvar fran den tiden. Gustav ar en trevlig manniska, inget snack om saken, men i arlighetens namn sa har jag inte umgatts med honom pa aratal. Min klass bestod av idioter. Med undantag for redan namnda Gustav, samt Per, Elin och mojligtvis ytterligare nagon, sa bestod min klass av idioter. Det har later bittert, "Sadar sager du bara for att du inte hade nagra vanner da", Fuck you, jag hade massvis med vanner da och jag har inte kvar en enda av dessa nu. 20 av 23 utav mina klasskamrater ar i mina ogon idioter idag. Det har kan bero pa varan larares kristna moral, jag vet inte. Jag kanske forstorde deras liv for alltid genom min blotta narvaro, det ar inte helt orimligt, eller kanske hade jag bara extremt otur. Det skulle ocksa kunna vara sa att jag inte har en tillrackligt stor dos social kompetens for att skaffa mig vanner som jag haller fast vi under en sapass lang tid. Kanske sager det har nagonting om mig som manniska, men sa djupt orkar jag inte ga.
Dagens lat ar HEJ DA-LATEN framford av KLASS 1-6B, BOO GARDS SKOLA
Jag vill ocksa be om ursakt for att oppningen pa det har inlagget later som ett pressmeddelande fran Elisabeth Tarras-Wahlberg och jag avslutar med att konstatera att det inte var sista gangen jag fyllebloggade.
Jag skriver just nu en uppsats som ovning infor nationella proven. Amnet ar "Tre upptackter/uppfinningar/handelser under 1900-talet". Jag vlade att inleda uppsatsen med orden "Jag levde under 1900-talets sista nio ar". Sedan tankte jag efter en stund och kom fram till att jag skulle vara tvungen att hamta ett radergummi. Jag levde inte under 1900-talets nio sista ar. Jag var mojligtvis vid liv, men levde jag? Nej.
Jag vet att man i efterhand har en tendens att andra pa sin barndom. Man skapar minnen av saker man inte kommer ihag och satter fokus pa saker som har blivit viktiga i efterhand. Jag ar ganska saker pa att Bjorn Borg inte skulle lagt sarskillt stor vikt pa att han spelade tennis mot sin garageport nar han var liten om han hade blivit bilmekaniker. Bjornes verksad och allservice, i Sodertalje. Da hade han istallet tankt att han hangde mycket runt garaget nar han var liten. Tommy Korberg minns sakert sin forsta rena ton, Babben Larsson minns antagligen sitt forsta daliga skamt, Ernst Kirschteiger minn sakert forsta gangen han gjorde en formgjutning i lattbetong och Gustaf Dahlback minns utan tvekan forsta gangen han var "Liiiiite". Alla dessa ogonblick forandrade dessa manniskors liv for alltid.
Jag tycker om att tanka att mitt liv borjade nagongang i Augusti 2003. For nagongang i Augusti 2003 borjade jag Bjorknasskolan. Bjorknasskolans Smaksitiga, trista och pa vintern ofta skitkalla lokaler har i sig ingenting med mitt livs borjan att gora. Men manniskorna som vistades i dessa lokaler forandrade mitt liv for alltid. Faktum ar att jag inte har en enda van fran den klass jag gick i innan jag borjade Bjorknasskolan, klass 1-6B, i Boo Gards Skola.
Gustav Carlsbrand ar det narmaste jag idag kommer en van som jag har kvar fran den tiden. Gustav ar en trevlig manniska, inget snack om saken, men i arlighetens namn sa har jag inte umgatts med honom pa aratal. Min klass bestod av idioter. Med undantag for redan namnda Gustav, samt Per, Elin och mojligtvis ytterligare nagon, sa bestod min klass av idioter. Det har later bittert, "Sadar sager du bara for att du inte hade nagra vanner da", Fuck you, jag hade massvis med vanner da och jag har inte kvar en enda av dessa nu. 20 av 23 utav mina klasskamrater ar i mina ogon idioter idag. Det har kan bero pa varan larares kristna moral, jag vet inte. Jag kanske forstorde deras liv for alltid genom min blotta narvaro, det ar inte helt orimligt, eller kanske hade jag bara extremt otur. Det skulle ocksa kunna vara sa att jag inte har en tillrackligt stor dos social kompetens for att skaffa mig vanner som jag haller fast vi under en sapass lang tid. Kanske sager det har nagonting om mig som manniska, men sa djupt orkar jag inte ga.
Dagens lat ar HEJ DA-LATEN framford av KLASS 1-6B, BOO GARDS SKOLA
Hej da, adjo, adjo, det var trevligt att traffas idag.
Mors, mors. Vi ses igen, det var kul att fa sjunga ett tag.
Ps. Det ar roligt att tanka hur de manniskor som skrev den uppsats jag skriver nu, ar 2000. Hade nagon Beverly Hills-frisyr och var stolt over den, lyssnade nagon tillochmed pa Ayo?
Mors, mors. Vi ses igen, det var kul att fa sjunga ett tag.
Ps. Det ar roligt att tanka hur de manniskor som skrev den uppsats jag skriver nu, ar 2000. Hade nagon Beverly Hills-frisyr och var stolt over den, lyssnade nagon tillochmed pa Ayo?
Kommentarer
Trackback