Crise Cardiaque

LOOOVERS

Seriost, helgen har varit sa javla prima att jag blir helt glad i hjartat och det ar inte varje dag! I fredags mina vanner, sa traffade jag entligen mina kara kamrater Dennis och Rickard. I en anda av "nu-ska-vi forsoka-dolja-att-leigton-buzzard-egentligen-suger-ratt-hart-fast-det-anda-har-sin-charm", sa ordnade jag ett ratt gammalt hederligt svenskt forkrok, grymt roligt. Nar min hostfar kommer hem, ser det ut att krisa ratt hart, men vi stadade undan ALLT pa 2 minuter blankt och i arlighetens namn hade han inte brytt sig om det hade statt framme. Iaf, krismoment nummer 2 kommer iaf nar vi inte har en javla aning om vad vi ska gora harnast och borjar spontanga langst Heath Road (4 LIFE) tills vi kommer till den riktigt unkna gamla puben "The Stag". Vi valjer, i brist pa annat, att ga in: Och tur var val det! Herregud, dar inne star ett band och spelar gamla 50- och 60-talshits. Alkoholen har vid det har laget kickat in sa hart att vi inte behover yttra nagonting. Jag tittar pa Rickard, Rickard tittar pa mig och vi vet bada tva att vi simuntaltanker "jag ska dansa.. JAG SKA DANSA TILLS JAG DOR". Just detta gor vi ocksa. Det spelar ingen roll att medelaldern ar typ 58, det har ar sa grymt att man inte bryr sig om nagonting annat. Har star Leighton Buzzards Iggy Pop i en rosa troja som antagligen ar kopt pa Englands svar pa Lindex och vralar ut "Twist and Shout", jag menar, det kan knappast bli battre an sa.

Igar var vi i London och schtekte bigtime, da ocksa med min annu battre van Patrik. Det var helt okej. Pa kvallen at vi pa nan restaurang som inte gav en mat nog, men priserna kunde de salta, skitsamma, det var trevligt. Sen gick vi till Karin och Karins hostsysters fest, det var dugligt, defenitivt.

Sammanfattningsvis: Den basta helgen sen vi kom hit.

Dagens lat ar IS THIS IT? med THE STROKES

Nar jag har tid och ork kan ni fa en detaljerad beskrivning av manniskorna inne pa The Stag, men inte nu.