Strumpepidemi
Två timmar senare kommer mamma in i mitt rum med 8 par strumpor. "Det var en jättetrevlig kille här och jag tänkte att det är ju jättebra!" "Var han från Farsta?"
Nej, det var han inte, pojken kom från Eriksdalsskolan och helt ärligt, hur många hakar på strumpsäljarhypen?
Jävligt sköna strumpor, förövrigt.
Jag åt nyss en ekologiskt odlad kaffeböna omgiven av rättvisemärkt choklad: Samvetesboost.
Dagens låt är Amylase med Cajun Dance Party!
If i don't come back, tell mother I love her. Your mother's dead Llewelyn. Well then I'll tell her myself.
Bonsoir, Lovers
Sportlovet har spenderats i åre, men det har jag inte orka att skriva om nu. Nämnvärt är däremot att jagjust kom hem från filmstaden söder där jag sett filmen No Country for Old Men. En helt klart sevärd histoira.
En spontan fråga; hur frän är inte den här frisyren?
Everyday is like sunday med Moz
48 år kvar till pension
Idag fyller min pappa år. 55 stycken. Jag frågade honom hur det kändes att fylla dubbelfemma och han såg mig bara djupt i ögonen. "Du har bara 38 år kvar, så va inte så kaxig"
Tack för uppmuntran.
Loveyoustill Med Fuck The Writer.
KAZOOOOOOOO
Jag ska ta tillfället i akt och hylla Kazoon, världens bästa instrument. Detta ca 10 cm långa plast/metallinstrument är det mest mångsidiga av alla instrument. Bara fantasin sätter gränser, det är löjligt lätt att frakta en kazoo och det är hur lätt som helst som helst att spela: för instrumentet till munnen och vips så kan du nynna allt från Good Shoes till a bit of the old Ludwig van! Och spana in stavningen: Inte nog med att det stavas med rocknrollbokstaven nummer 1: Z, Kazoo stavas med två O! HUR JÄVLA FRÄNT ÄR INTE DET?!
Andra lättspelade instrument som får alldeles för lite uppmärksamhet:
1. Gurka
2. Såg
3. Päronmaraccas
4. Basfiol
5. Orgel
Dagens låt är SKIN DEAP med 5 O'CLOCK HEROES
Från lövbiff till biff á la Lind(au)ström
Lovers, jag måste fan bli en bättre människa. Jag måste bättra på min fysik. Jag har länge haft någonslags mental spärr som säger åt mig att jag inte ska ha muskler. Men nu har jag fan nått gränsen. Jag fick ett infall och gjorde 30 armhävningar. Nu skakar mina armar. Så alltså: Detta (såhär i efterhand helt ogenomtänkta) infall ska nu bli en vana, något att upprepa en gång om dagen tills mina armar står pall. Med en viss person (med samma initialer som Jessica Linder) som förebild så kommer jag nu att bli en bättre människa. Detta ska firas med att skriva 2 uppsatser, äta ett digestivekex (Jag är helt beroende) och langa upp kvällens playlist.
Voxtrot - The Start of Something
The Teenagers - Homecoming
The Rifles - Local Boy
Maps - You Don't Know Her Name
My Bloody Valentine - Only Shallow
Som om det inte vore nog, så är dagens låt A med Almedal
Lantchips
Lovers!
Jag har en hund. Ibland när han har utfört sina behov, så plockar jag inte upp efter den. Ibland för att jag inte har någon påse, ibland för att det är äckligt, ibland för att jag helt enkelt inte orkar. Jag skäms inte över detta och det ger mig inga som helst skuldkänslor. Vad som däremot förundrar mig är när någon har plockat upp efter sin hund och sedan slängt påsen på marken. Jag menar, om man nu har plockat upp efter sin hund, så har man redan klarat av den svåra delen. Det är bara att hålla i påsen. Det är inte ens äckligt, man håller i en bit plast. Att slänga den på marken måste vara det mest korkade man kan göra. Plasten måste ta minst 500 ggr längre tid på sig att förmultna än dess innehåll. Idiotiskt.
Jag hade dessutom ett stimulerande samtal med Gustaf idag på msn:
Gustaf säger:
jag åt nyss ett chips som måste ha legat på mitt golv i 5 dagar
Un-Deux säger:
hahaha
Un-Deux säger:
najs?
Gustaf säger:
jag var tvungen att se hur det smakade
Gustaf säger:
det hade förlorat sin smak lite tyvärr
Gustaf säger:
men fortfarande tillräckligt god för att ge mersmak
Gustaf säger:
det var en riktig lose-lose situation som jag ångrar djupt nu i efterhand
These Gary Days med Eight Legs.
Ps. Anledningen till att Florence Valentin har 458 spelningar på last fm är att jag glömde en spellista på repeat, samma sak gäller Almedal.
Vikingen strikes back
När Christer Sjögren framför "I Love Europe" i Melodifestivalen är ett sådant tillfälle.
Idag hörde jag låten för första gången. Anledningen till att jag hör den först nu är för att jag ungefär lika intresserad av landhockey som Melodifestivalen. Jag tror landhockey tar en knapp seger. Den här texten är något speciellt. Jag tror och hoppas nu att Christer Sjögren vinner hela skiten, så att sverige ska få skämmas på rikitgt.
Men han är bra charmig
Dagens låt är Optimistic med Radiohead.
*Snegla lite i fönstret och pilla med luggen*
"Fan Gunnar, du har ju också en spegelpose! Först gör du en 'fan-vad-jag-är-kool'- min, sen gör du så här *blinkar till nyvaket* och kommer på dig själv, sen ser du ut som vanligt". - Jonas, efter att jag langat feta posen på tunnelbanan.
Speglar. Jag tvivlar på att det finns något mer utmärkande fenomen för våran totalt självupptagna generation än spegelposerna. Vi älskar att se på oss själva, vart vi än är. Ett tunnelbanefönster är perfekt. Fenomenet med spegelposer är dock väldigt intressant. De flesta spegelposwer är nämnligen jävligt fula (inte minst min egen) och skulle vara helt otänkbara som en vanligt foto-pose. Varför väljer man (jag) att göra sig (mig) fulare när man kollar på sig själv? Vill man vara ärlig när man drar ur sig kommentaren "Fan vad ful jag är idag" när man känner för att demolera självförtroendet lite? Sen undrar jag också hur en spelgelpose uppstår. Jag har rannsakat mig själv kommit fram till att jag aldrig valt någon spegelpose. Antingen växer den farm naturligt, eller så är det kanske kroppens självförsvar mot boostade självförtroenden.
Eller så vill man bara bli positivt överaskad varje gång man råkar se sig i spegeln när man inte posar.
Dagens låt är FUCK NICOLE med THE TEENAGERS
Repmöte
Jag har inte hört något med dem, så jag hittar på en låttitel.
Dagens låt är Super Destruction of the Mega Action med Super Action Mega Destruction
Det här är vår nya låt från plattan "Breakfast in bed", den heter "Bed and Breakfast"
ett slag i ansiktet
När jag, klockan 11 imorse hade följt Karl till bussen, så slog den till. Den sa något hånfullt i stil med "Du trodde väl inte på allvar att du skulle slippa undan va, snorunge?". Bakfyllan. Som att någon lindat taggtråd runt huvudet på mig. Jag visste att jag behövde någonting, men var inte riktigt säker på vad. När jag väl kommit fram till våran lokala livsmedelsaffär, så slår det mig. Så enkelt, så genialt: Fruktsallad. Sällan har det känns så rätt.
Tanken med det här inlägget var egentligen inte att hylla fruktsallad som bakiskäk, utan för att på bästa sätt illustrera den känsla jag upplevde när jag gick runt bland bananer och kiwifrukter (2 för 10:- eller 5:90/st).
Jag hade It Will Find You utav Maps, i lurarna och denna Shoegazzing i kombination med min bakfylla fick mig att känna mig som Ewan McGregor i Trainspotting. Jag vet att det är lamt att göra en trainspottingliknelse, men det är det bästa jag kan åstakomma för tillfället. Scenen när McGregor är på väg in på toaletten, alldeles i början, och det är lite suddigt och alla kollar på honom. Samma grej som när Frodo är på en pub där han ska möta Gandalf i första sagan om ringen filmen. Så var det iaf. Alla kollade på mig och musiken fick mig att känna mig som om jag gick på någon slags substans. Hursomhelst, kool upplevelse, av mig illustrerat med två usla liknelser.
It Will Find You med Maps
While Jesus saves, I'm spending all my days
Dagens låt är Jesus Spend, I Save med St Vincent.
Nej, den är inte så jävla bra, men ni fattar vinkeln.
Intresseanmälan
För er som av någon outgrundlig anledning inte har full koll på vad kontorsrodd är egentligen, så ger jag er en youtube-adress. Jag tänkte skriva "så länkar jag.." men varje gång jag länkade så fuckade webblogg.se ur. <3
http://www.youtube.com/watch?v=LZIK0fNUF4o
Dagens låt är OH SUSIE med SECRET SERVICE
Sportmusik
Det var E-Type, Las Ketchup och Macharena för hela slanten och jag satt bara och väntade på en låt. Och visst kom den: Life is Life med Opus, ni VET vilken det är: NA NAAA NA NA NAAAA LIFE IS LIFE! Herregud.
Någon måste ha uppfattningen att bara för att en människa tar sig tid att se på en handbollsmatch, så hatar denna människa per automatik musik. Jag vill inte pracka på hela jorden min musiksmak (det vill jag egentligen, men det känns lite mycket begärt) men en lite bättre sportlåt än E-Types Champione måste väl någon kunna skapa?
En annan sak som har slagit mig är musiken i sportfilmer. Jag vet inte om det bara är jag som har tänkt på detta, men när det gäller soundtracket till sportfilmer, så finns det alltid en gemensam nämnare: Träningskollaget till rockmusik. Det kändaste exemplet är naturligtvis i Rocky, där Balboa dricker ägg och springer upp för trappor i takt med Eye of the Tiger. Men detta är långt ifrån det enda exemplet. I filmen Goal! gör huvudpersonen vansinniga framsteg på fotbollsplanen genom att hoppa över koner och göra armhävningar, samtidigt som publikens öron bedövas av We Will Rock You.
Men alltså, bara för att jag finner visst nöje i att se på svettiga män som utför fysisk aktivitet (det var inte alls tänkt att låta så erotiskt, men jag var tvungen att lägga in adjektivet "Svettiga", när jag förstod var meningen var påväg) så betyder detta INTE att jag finner något som helst nöje i att skråla med i Europes Final Countdown.
Att jag sedan tvingas lyssna på Patrik Ekwalls liknelse mellan Europes gamla nedräkningsdänga och allvaret i den match Sverige ska spela, det är bara ren tortyr, men det är också en annan historia.
Dagens låt är POKERKVÄLL I VÅRBY GÅRD med FLORENCE VALENTIN
filosofi, halv 12
Datorer är verkligen det som stressar mig mest. När de funkar är de geniala och fantastiska, men saker inte funkar som de ska vill jag anlita en lönnmördare och se till att Bill Gates liv förkortas liv avsevärt. Skrivaren funkar aldrig när man har ett viktigt skolarbete att skriva ut, Word stänger av sig själv i samma sekund man tänker "Jag borde spara innan något händer", när man skrivit 9 av de 11 sidorna som begärs på arbetet om förintelsen och internet fungerar aldrig när man inte har gjort någon som helst research inför ett arbete som ska vara inlämnat dagen efter. Eftersom jag inte är något datorgeni, om jag ska vara helt ärligt så är jag helt oduglig, så lyckas jag heller aldrig lösa de problem som för de smala, bleka, acnedrabbade pojkarna i Natur Matematik/Data, inte skulle ses som något problem alls. Microsoft, vad är det för jävla namn egentligen? Pyttemjuk.
Jag kan också upplysa dig, kära läsare, om att när jag i förrgår stod och skapade en "I Love BlondinBella"-pin nere i ljushallen, så gick en viss ung man, som jag kanske har nämnt tidigare i något inlägg som jag kanske var tvungen att ta bort, förbi mig. Om blickar kunde döda, mina vänner.
Facebook gör det alldeles för enkelt att stalka människor. Det räcker med att man är med i samma network på någon och vips, så kan man se 159 bilder på någon. Detta har lett till att jag utvecklar väldigt konstiga relationer med människor jag aldrig träffat. Det händer ofta att jag och min bekantskapskrets sitter nere i ljushallen och spanar på människor. Under någon av dessa sittningar, kommenteras en människar utseende, klädstil, whatever. Inga snillen spekulerar direkt, men något sätt måste vi stimulera vår ytlighet. Hursomhelst, så händer det ofta att jag vet exakt vad någon av dessa människor heter, både för och efternamn samt har kunskaper om vart de spenderade sin senaste familjesemster, vilka människor de umgås med och vad denna människas rekord på "Tower Blox" är. Detta är det naturligtvis stalkervarning i 180 på, vilket gör att jag aldrig delger min information till de andra människorna runt bordet. Men, nu vet ni, jag är en stalker och jag vet att ni andra gör likadant.
RAISED BY WOLVES med VOXTROT
20/1
Juste, imorgon fyller jag år.
SPRINGA PÅ HUSTAK med ALMEDAL
Sveriges bästa abuseanmälda blogg!
Min lilla semester var trevlig, men det orkar jag inte tala om.
Jag skulle kunna klaga på vädret här hemma, men det känns lite lönlöst. Istället tänkte jag klaga på den jävla jubelidiot som stal mina skor under nyårsnatten. Jag tycker mycket om just detta par och vill ha tillbaka dem. Så det slöseri med sperma som vuxit upp till en människa: Ge tillbaka dem eller brinn i helvetet i all evighet.
Dagens låt är COMMON PEOPLE med PULP
08
Nu åker jag till Karibien i 2 veckor, så bloggandet kommer antagligen att utebli helt. Eller så langar jag upp några inlägg. Hursomhelst, det viktigaste: Keep it real, keep it west side.
Dagens låt är THE PRAYER med BLOC PARTY
Gott nytt år.
2007
Årets bästa konsert kom relativt tidigt på året, nämnligen den första maj. Bloc Party på cirkus var kanske den bästa konserten jag någonsin varit på.
Det här var året då jag blev en Facebookslav, en Bilddagbokenslav och BlondinBella lärde mig bli en bättre människa.
I år har jag också slutat banga så jävla mycket, det tycker jag har varit värt. Jag har spenderat en fjärdedel utan 2007 i England och det har helt klart varit värt. Att komma bort från Nacka-tristessen är priceless.
Jag har hängt på två festivaler i år, P&L och Arvika, den senare var den bättre.
Jag har en endaste uppgift kvar iår, att utse årets låt. Och helvete vad svårt det är, jag har tänkt både länge och väl på det här och i slutändan var det ett ganska självklart val.
För mig är den här låten att även om det ser mörkt ut, så finns det alltid någonting där. ALLTID. Och det är så mitt år har varit. Långa stunder har saker sett så mörkt ut att jag inte vetat vad, men då har det funnits där: NI har funnits där. Ibland har ni inte vetat det, men så har det varit. TACK
Jag vet att låten är från 2006, men det handlar inte om 2007s bästa låt, det handlar om något annat.
2007s bästa låt är för övrigt KEEP THE CAR RUNNING med ARCADE FIRE
ÅRETS LÅT ÄR ON THE OTHER SIDE OF MT. HEART ATTACK MED LIARS.
I WON'T RUN FAR, I CAN ALWAYS BE FOUND, IF YOU WANT ME TO STAY, I WILL STAY BY YOUR SIDE.
Årets bild. En av de mest kaosade kvällarna ever, man ser inte mitt ansikte.
Kitsch
Jag tillbringade hela morgonen/eftermiddagen idag hemma hos min käre vän Moa. Vi såg på diverse teveprogram och några av dem fick mig att tänka lite på ordet "Kitsch". Kitsch, kan vi väl komma överens om, är något som är så dåligt att det är bra. Jag har länge tyckt väldigt illa om detta, och sett det som en total slöseri med tid, t.ex att se på "Seventh Heaven", eller en dokumentär om korta lesbiska försäkringsmäklare på tv3, just för att det är så dåligt. Detta är någonting ganska destruktivt och jag har aldrig sett poängen med det.
Idag däremot, såg jag och Moa på "The Days of Our Lives". Andledningen till att vi började se på detta program, måste jag erkänna, är att det har en väldigt hög kitschfaktor. Jag måste säga att jag nu har hittat den ultimata användingen för kitsch: Jag fastnade verkligen heeeelt för Days of Our Lives, men det var inte bara för kitschens skull.
Grejen är att kitsch i ett program på teve är helt okej, så länge handlingen är okej. Och det måste jag faktiskt, mot min vilja, erkänna att just detta avsnitt av Days of Our Lives hade. Det var en seriemördare inblandad och vem kan motstå det i kombination med uselt skådespeleri, botoxade 45åringar som spelare 25åringars mammor/pappor och naturligtvis en karaktär med övernaturliga krafter?
Min slutsats är att kitsch är okej, så länge man inte får för stora doser av det och det används i kombination med en duglig handling, då kan det tillochmed vara bra. Annat kan man verkligen säga om en video jag såg idag på Facebook, med diverse gamla Boo Gårds-barn. Fem stycken sjuttonåriga flickor framförde "Wannabe" med Spicegirls. Jag måste säga att ingen kitschälskade inredningsdesigner i världen hade tyckt att det där hade varit okej, herregud, bara pinsamt. Människor med känningar inom Boo Gårds-kretsar och Facebook vet vad jag talar om.
Kirschfaktor däremot, det är något heeelt annat
Dagens låt är THERE'S A LIGHT THAT NEVER GOES med vet du inte är du inte värd att veta.
Julstämning, långkalsonger och manlighet
Jag skulle även vilja passa på att hylla långkalsongen, detta underskattade plagg har fått något av en Lusekoftsbärande-old school-Norrmans-stämpel över sig, ni vet, norrmän som kör Telemark i Stenmarksmössor och dricker varm choklad i backen. Jag ser det mer som den outnyuttjade specialstyrkan i garderoben, som ligger på höghöjdsträning i nio månader (mina två par ligger högst upp i garderoben) och sedan när man väl tar ut sitt favoritpar, alltid presterar.
Vi köpte en gran idag, dan före dopparedan och jag fick verkligen se ett praktexempel på hur män beter sig när de ställs inför något slags test. Mannen som sålde granen var en helt vanlig man. 43 år gammal, 178 cm i strumplästen, en fet Fjällrävenjacka, glasögon och en brun mössa, ni fattar vinkeln. När vi hade valt oss en gran, så skulle denna man näta in den. Det heter antagligen inte "Näta in", men ni vet, när de drar den igenom en sån där grej som ser ut som en jätte-grammofon, och fäster ett vitt när runt hela granen; detta skulle mannen göra. Då visar det sig att nätet är slut och han tvingas således byta nät. Mannen är ingen professionell granförsäljare, utan far till någon som är medlem i Boo IF segling. Detta leder till att han har vissa problem med att byta nätet. Jag hittar efter en minut eller så, ett papper med instruktionerna för hur man på bästa sätt byter nät. Detta meddelar jag också till granförsäljaren, men det är då de manliga dragen kommer fram. Han tänker fan inte läsa någon jävla instruktion, han kan själv. Efter tio minuter bar vi hem en nät-lös gran.
God jul, Lovers
Dagens Låt är TURN INTO med YEAH YEAH YEAH'S