Donkenpunkare, del 2.

Angående mitt donkenpunkare-trauma, jag visste att jag hde sett ngt liknande förut, så efter luite googlande hittade jag den här konversationen på tjuvlyssnat.se

Krossa kapitalismen.. Men ge mig en burgare först!

Röda linjen, Mariatorget

AFA-wannabe: ..och fem stolar kom flygande mot oss, och vi ba shit!
Imponerad kompis: Och sen da?!
AFA-wannabe: Sen kom kravallpolis från ena hållet, och civilpolis från andra, och vi ba: ok vi flyr. Så vi kuta som fan. Men så stötte vi på några poliser och då börja vi vissla som om vi vore oskyldiga. Så de kolla snett på oss, men vi gick förbi.
Imponerad kompis. Åh fan. Sen da?
AFA-wannabe: Nej, sen satte vi oss på Burger King och tog en milkshake.

Dagens låt är DEADWOOD med DIRTY PRETTY THINGS

Kulturellt utbyte med en människa från en annan generation

Medans jag ändå är igång tänkte jag berätta om en lite rolig incident som inträffade för ungefär en timme sedan.

Klockan är 00:08, jag har just sagt hej då till Gustaf, som jag har vandrat med från telegramvägens busshållplats. Vi har varit hemma hos Rickard och sett Ett Öga Rött (som kan sammanfattas med 3 ord: Sämre än boken). I lurarna sjunger Håkan Hellström sin mycket fina låt Magiskt Men Tragiskt. Jag går ner för backen som jag tror heter Hjortvägen, det är svinkallt, gatubelysningen är sådär gammal och kall. Det är ett perfekt ögonblick. I perfekt synkronisering med "Aaaaaa-aaa-aaa"- refrängen, så gör jag en klassisk Håkan Hellström-spark. När jag landar så släpper jag alla spärrar och börjar snurra, helt okontrollerat. När refrängen är över, så slutar jag snurra, men börjar istället vingla lite, yr som jag är. Efter ett par sekunder har jag iaf full kontroll över min kropp och jag tittar upp. Där står min granne, som jag aldrig pratat med, men som alltid kollar surt på mig när jag är ute med hunden. Under sitt 68-åriga liv har hon väl inte sett något så uppenbart alkohol-påverkat beteende utanför sin köksdörr, så jag känner, nykter som jag är, att jag borde säga något. Jag drar ut lurarna, och tittar åt hennes håll. Innan jag hinner öppna munnen för att säga något i stil med "Det är inte vad det ser ut som", så ställer kvinnan en fråga till mig;

"Vad lyssnar du på?"
"Eeeh.. Ööh.. Håkan Hellström"
"Fortsätt med det du"
"Jo, det ska jag göra.. Godnatt"
"Godnatt på dig."

Jag vet inte vad den här lilla historian säger om mig, eller om min granne. Men just där, just då, kändes det som att vi verkligen förstod varandra. Hur det kommer sig, det vet jag inte, för jag tvivlar på att hon lyssnar på Håkan Hellström, men det var något väldigt nostalgiskt i ögonen på den gamla damen, som att hon gjort samma sak en gång i tiden, hon kanske uppskattade att titta på energiska ungdomar. Eller så bad hon mig bara att gå hem och sova ruset av mig.

Dagens lår #2 är MAGISKT MEN TRAGISKT med HÅKAN HELLSTRÖM

Donkenpunkare

Jag hängde lite på McDonalds igår. Allting var utmärkt, milkshaken vara inte för kall, MacFeasten var precis så mustig som man vill ha den. När jag, Jonas och Gustaf hade slagit oss ner, så ser jag någonting ta sig ner för den lilla trappan som skiljer två avdelningar utav sittplatserna åt. Är det en Stålmannen, är det Catwoman eller har man så tur att man får se en livs levande Paris Hilton? Nej, ner för dessa fyra trappsteg går en livs levande punkare. Med grön moikan, läderjacka med anti-usabadges och nitar, rejäla kängor och trasiga jeans. Jag tänkte efter en sekund eller två, sen blev jag nästan lite arg. Jag menar, om man vill ha anti-kapitalist-pins på sig, inga problem, men då ska man fan inte käka på McDonalds. Maken till dubbelmoral har jag aldrig skådat. Som att David Brower skulle ha en fet minkpäls på sig, eller som att Carolina Gynning skulle säga något smart, helt otänkbart.

Dagens Låt är LA MER med CHARLES TRENET

Jag skulle kunna döpa det här inlagget till "Borta bra men hemma bäst", "Home sweet home" eller ngt annat drygt, men ICKE

Vad än rubriken antyder, så är jag iaf hemma. Det är naturligtvis väldigt trevligt, även om jag saknar en del saker. Hursomhelst, idag har jag repat med The Cranks, världens bästa band och lekt lite med Josephine, det var party som fan.

I övrigt kan jag bara meddela er alla om hur otroligt irriterande det är att helt plötsligt ha åäö på sitt tangentbord. Jag har inte vant tillbaka mig än. Jag har hört någonstans att det tar dubbelt så långt tid att vänja sig tillbaka med någonting som det tar att vänja sig vid något. I så fall väntar 4 irriterande veckor för min del.

Annat (o)läsvärt är att mitt MSN inte fungerar. Det vill verkligen inte fungera och det gör mig galen. Sen blir jag galen på mig sjalv för att jag blir galen på att inte ha MSN, jag menar, hur lite liv har jag egentligen!? En sak som är bra med min dator är iaf att den är relativt snabb. Eller nej, den är seg som Sören, men efter att ha levt med en Windows 2000 i tre månader så är det värsta superdatorn.

Jag slog nyss på den svenska televisionen och kom på att jag inte har MTv 2, så dåligt jag mådde då. Nästan som när jag upptäckte att det inte var någon chokladbit bakom lucka nummer 14 i min chokladkalender, men inte riktigt. Hursomhelst, MTv 2 är grymt och jag saknar det.

Hade väl egentligen ingenting viktigt att äga idag, har sällan det, men det är ändå min jävla blogg.

Dagens låt ar TAXIDRIVER med MY DARLING YOU!

En sista gang bara

Nu sitter jag har, for sista gangen i Leighton Buzzard. Jag tankte skriva en "for sista gangen har jag.." lista och jag gjorde det ocksa, men den blev ratt trakig, sa jag skiter i den. Jag kan iaf konstatera att det kanns konstigt, pa ett satt kanns det tomt trakigt och trakigt att lamna allt det har, alla sma Engelska kamrater, skolan med alla grymma larare och framforallt min vardfamilj. Men det ska bli sa javla skont att komma hem till allt.
Som en valdigt kort sammanfattning (ni kanske far en langre sen) sa vill jag saga att det har varit bra. Valdigt bra. Inte de 3 basta manaderna i mitt liv, men valdigt bra. Jag ar nojd. Jag sa att jag tog bort min "for sista gangen har jag.."-lista, men jag beholl en annan.

For nast sista gangen har jag...

- Upplevt allt Leighton Buzzard kan erbjuda kvallstid
- Frusit pa Heath Road
- Kommit for sent hem
- Tank att det vore gott med en Fish and Chips pa vagen hem, men upptackt, till min stora forskrackelse, att det har varit stangt
- Blivit sa full sa att jag inte vet vart jag ar nagonstans.

Ikvall hander det igen, LOVERS

Dagens lat ar GOD SAVE THE QUEEN

Pantomime

Lovers!

Jag har just kommit hem fran en pantomime. Som vi alla vet ar en pantomime ett julspel och ett valdigt lojligt sadant. Hela grejen gar ut att ett par kisar ar uppkladda som bonor ett par kvinnor som man, sen spelar de upp en gammal hederlig barnhistoria, t.ex. Askungen eller Jack och Bonstjalken. Sedan maste man bua sa fort den onda liraren kommer in pa scen, hurra sa fort hjalten kommer in, svara "He's behind you", nar ngn fragar var nagon annar ar och sa fort ngn yttrar orden "Oh no, I didn't", sa maste man svara "Oh yes you did". Slang in ett par daliga musikalnummer och din pantomime ar komplett.

Med andra ord, det var inte med nagra hoga forhoppningar jag akte till Milton Keynes for att se Aladdin.
Men fan vad mkt kred skadisarna ska ha, de improviserade bort den lama handlingen och gjorde skadespelet sevart, sa javla otippat verkligen. De lyckades slanga in en Leighton Buzzard-diss ocksa och sant uppskattas ju alltid, "Bad quality and thick at the top", var tydligen likheten mellan Leighton Buzzard och en av drag-mannens klanningar. Fraga mig inte varfor LB ar thick at the top, men det ar sakert jattebra.


Annat som kanske kan vara lite lasvart ar att jag i skrivande stund har rakt har pa huvudet, mitt har blev plattat idag pa drama-genrepet, jag har fortfarande inte bestamt mig om jag gillar det eller inte. Men jag kanner typ inte igen mig nar jag ser mig sjalv i spegeln, sa mycket kan jag saga, en bild eller tva lar nog slinka upp pa facebook.


Forovrigt sa sag jag Radiohead live pa Mtv2 nyss, fy saaaatan vad bra. Med anlednign av detta sa ar dagens lat


IDIOTEQUE med RADIOHEAD


Sammanfattning, for en gangs skull

Hejsan svejsan, har inte uppdaterat pa nastan en vecka nu, har inte orkat helt enkelt.

Veckan har varit heeelt galen nar det galler plugg, men nu har jag faktiskt ingenting kvar har i England, sa grooovt skont. Om exakt en vecka sa kommer jag vara hemma i Sverige igen och da gar ingen saker!

Igar befann jag mig storre delen av kvallen pa en golfklubb for en julmiddag arangerad i skolan. Det var faktiskt ratt roligt, framforallt alskar jag det faktumet att Mr. John Duxbury tar varje tillfalle han kan fa att visa att han faktiskt kan vara manniska, men det kanns bara sa javla falskt.

Dagen har spenderats i London, for sista gangen den har resan, det var helt okej, aven om vadret kunde ha erbjudit mer. Jag tycker om regn, sa lange ens skor inte blir blota, da ar det fan inte okej. Javla pissland, pa vaderfronten alltsa.

Ska bli stooort skont att komma hem, har faktiskt redan ett studiebesok pa fresco (tank att fa se blondinbella!!) och en bullstund att avklara nar jag kommer hem.

Dagens lat ar THE SLEEPLESS med THE SHAKY HANDS


Varlden ar nu en lite vackrare plats

Jag vet inte om ni har markt det, men fram tillsfor typ tio minuter sedan sa har allting pa min blogg varit svart-vitt, forutom rutan "Om", som var bla och vit, ett fantastiskt irritationsobjekt. Detta lyckades jag nu atgarda, nagot som skall firas med kakor och mjolk, EN SEGER FOR MANSKLIGHETEN!

Dagens lat ar samma som forut.

How do you know when its kicked in? I'M THE KING OF THE WORLD!

Hi lovers,

Eftersom jag vet att ni alla sitter och torstar efter ointressant fakta om mitt liv, sa kan jag meddela er att jag har just gjort klart en film for amnet Life in the UK. Den rakade handla om musik och har ni jattetur, sa kanske jag langar upp den pa youtube, vi far se hur det blir med den saken. Jag tanker inte beskriva helgen, ni skulle fa for er att jag bara ar en alkoholberoende fjortis och da skulle ni fa helt ratt och det vill jag ju inte unna er, fattar ni val.

Idag sag jag Almost Famous for 234e gangen i ordningen, med anledning av detta sa ar

Dagens lat TINY DANCER med ELTON JOHN


Saker man kommer pa nar man skriver ar 2000s nationella prov i engelska B

Jag vill borja med att be om ursakt for mitt senaste inlagg, det inneholl ingenting av varde. Inlagg som skrivs klockan halv tva pa natten har sallan det och sadanna inlagg drar ner kvaliten pa hela bloggen.
Jag vill ocksa be om ursakt for att oppningen pa det har inlagget later som ett pressmeddelande fran Elisabeth Tarras-Wahlberg och jag avslutar med att konstatera att det inte var sista gangen jag fyllebloggade.

Jag skriver just nu en uppsats som ovning infor nationella proven. Amnet ar "Tre upptackter/uppfinningar/handelser under 1900-talet". Jag vlade att inleda uppsatsen med orden "Jag levde under 1900-talets sista nio ar". Sedan tankte jag efter en stund och kom fram till att jag skulle vara tvungen att hamta ett radergummi. Jag levde inte under 1900-talets nio sista ar. Jag var mojligtvis vid liv, men levde jag? Nej.

Jag vet att man i efterhand har en tendens att andra pa sin barndom. Man skapar minnen av saker man inte kommer ihag och satter fokus pa saker som har blivit viktiga i efterhand. Jag ar ganska saker pa att Bjorn Borg inte skulle lagt sarskillt stor vikt pa att han spelade tennis mot sin garageport nar han var liten om han hade blivit bilmekaniker. Bjornes verksad och allservice, i Sodertalje. Da hade han istallet tankt att han hangde mycket runt garaget nar han var liten. Tommy Korberg minns sakert sin forsta rena ton, Babben Larsson minns antagligen sitt forsta daliga skamt, Ernst Kirschteiger minn sakert forsta gangen han gjorde en formgjutning i lattbetong och Gustaf Dahlback minns utan tvekan forsta gangen han var "Liiiiite". Alla dessa ogonblick forandrade dessa manniskors liv for alltid.

Jag tycker om att tanka att mitt liv borjade nagongang i Augusti 2003. For nagongang i Augusti 2003 borjade jag Bjorknasskolan. Bjorknasskolans Smaksitiga, trista och pa vintern ofta skitkalla lokaler har i sig ingenting med mitt livs borjan att gora. Men manniskorna som vistades i dessa lokaler forandrade mitt liv for alltid. Faktum ar att jag inte har en enda van fran den klass jag gick i innan jag borjade Bjorknasskolan, klass 1-6B, i Boo Gards Skola.
Gustav Carlsbrand ar det narmaste jag idag kommer en van som jag har kvar fran den tiden. Gustav ar en trevlig manniska, inget snack om saken, men i arlighetens namn sa har jag inte umgatts med honom pa aratal. Min klass bestod av idioter. Med undantag for redan namnda Gustav, samt Per, Elin och mojligtvis ytterligare nagon, sa bestod min klass av idioter. Det har later bittert, "Sadar sager du bara for att du inte hade nagra vanner da", Fuck you, jag hade massvis med vanner da och jag har inte kvar en enda av dessa nu. 20 av 23 utav mina klasskamrater ar i mina ogon idioter idag. Det har kan bero pa varan larares kristna moral, jag vet inte. Jag kanske forstorde deras liv for alltid genom min blotta narvaro, det ar inte helt orimligt, eller kanske hade jag bara extremt otur. Det skulle ocksa kunna vara sa att jag inte har en tillrackligt stor dos social kompetens for att skaffa mig vanner som jag haller fast vi under en sapass lang tid. Kanske sager det har nagonting om mig som manniska, men sa djupt orkar jag inte ga.

Dagens lat ar HEJ DA-LATEN framford av KLASS 1-6B, BOO GARDS SKOLA

Hej da, adjo, adjo, det var trevligt att traffas idag.
Mors, mors. Vi ses igen, det var kul att fa sjunga ett tag.

Ps. Det ar roligt att tanka hur de manniskor som skrev den uppsats jag skriver nu, ar 2000. Hade nagon Beverly Hills-frisyr och var stolt over den, lyssnade nagon tillochmed pa Ayo?

Saker som styr mitt liv

Jag har tankt en del, som vanligt. Och jag hatr kommit fram till vad som egentligen styr mitt liv mest nar jag ar i detta fina lilla land.

1. Datorn och msn. Fan, jag har aldrig m
snat sa mkt som jag gor har, antagligen for att jag inte orkar att vistas i resten av huset, da far man namnligen en galen 9aring pa sig som tvingar an att kolla pa nar man visar skillsen med sin nyinforskaffade Diablo.

2. Alkohol. Jag ar inte stolt over det, men jag dricker koiosa mangder alkohol har, antagligen for att det inte hander sa mycket i en englesk smastad.

3. Marabouchoklad. Diverse besokare har alla tagit med sig marabouchoklad. "Bara en rad nu, Gunnar", jo tjena tjena.

Just "Tjena tjena" ar en fras som Emelia Cosmo anvande nar jag andlande till en fest en gang. Emelie var grooovt full, och nar jag Gustaf och Jonas kom, sa krop hon upp for trappan ropandes "Tjena tjena, hur ar laget" ungefar 200 ggr. Jag tanker inte namna den grova sprutspyan som hon sedan trackaserade yttertrappen med.

Jag lider av "For-fa-digestivekex-att-somna-med-framfor-teven-varje-fredag-och-lordag"-syndromet, jag vet inte hur vart det ar.

Dagens lat ar nagonting med SUFJAN skulle jag gissa pa. Oklart vilken lat dock,

Is east london really a vampire?

Dagen har spenderats i den brittiska huvudstaden, fantastiskt trevligt, latt det basta skolbesoket till staden hittils. Tate Modern, National Theatre, The Globe och sist men inte minst den finfina pjasen War Horse betades av under dagen, en valdigt trevlig upplevelse.

Dagen i punktlisteform:

1. Kandisspotting som gunnar missade, men Jonas sag 1: Bono pa Tate.

2. Kandisspotting som gunnar missade, men Jonas sag 2: Killen som spelar professor Snape i Harry Potter, sags vandrande pa ett "Valdigt Snape-igt satt" ner for trapporna pa National Theatre.

3. Kanslan just nu: Total hunger

4. Dagens mest irriterande: Min grymma rethosta som aldrig vill forsvinna.

5. Dagens (for er) "Ta upp era rosa anteckningsblock och skriv sa pennan gloder"-moment: Nar ni just laste punkt 3 och fyra, forlat.

En annan sak av (o)varde ar att jag at pa McDonalds for forsta gangen sedan jag anlande till den har lilla on och det var sa javla gott. McDonalds ska alltsa atas grymt sallan, jag tror att jag ater det alldeles for ofta hemma . Jag har nog aldrig haft riktiga longings efter en Big Mac, men nu hade jag det, och satan vad gott det var.
(O)Viktiga observationer pa McDonalds:

1. Min favoritburgare, McFeast, fanns inte pa menyn! Groovt bakslag.
2. De Engelska donken-fritesen ar lika ackliga som de svenska.
3. Personen som tog min bestallning kunde inte Engleska.

En annan sak, jag kopte Morrisseyfilmen "Hulmerist", for 50p. for en tid sen, det kanns som ett typiskt kap, har tyvarr inte VHS, som rakar vara det formatet filmen ar i, sa jag kan inte kolla pa den.

Good night, LOVERS

Dagens lat ar SONG FOR CLAY med BLOC PARTY


Hur kan hon gora sa har?!?

Det finns en manniska som tar over mitt liv. Tar over varlden. Hon heter Isabella Lowengrip och sahar paverkar hon oss alla.

Moa says:

Haha, "en fiiika" ÅH, HÖRRU, DU HAR VÄL HÖRT?!?!

Hold Y'r Terror Close says:

NEJ JAG HAR INTE HORT?!?!?

Moa says:

Blondinbella har slutat med latte!!!!!!!!!!!111!!!1!!1!1!!!!!1111

Hold Y'r Terror Close says:

WHAAT?!?!?!

Hold Y'r Terror Close says:

FOR ALLTID?

Moa says:

"By the way så har det hänt något konstigt! Jag gillar inte latte längre. Jag har försökt att dricka de eftersom det är min fikavana men det går helt enkelt inte ner, skumt! Hade till och med en mardröm om latte. Förstår inte hur smaklökarna kan ändras så märkligt. Nej nu måste jag rusa, lär komma en videoblogg ikväll =)

2007-nov-14 @ 08:49"

Moa says:

det var inte ens tio dagar sedan ju!

Hold Y'r Terror Close says:

hur kan jag ha missat detta superviktiga inlagg?!?

Moa says:

JA, HUR?!

Moa says:

Förstår du chocken jag fick av att läsa det?!

Moa says:

Blondinbella gillar inte latte längre!!!!11!11123456789

Det går liksom inte att föreställa sig.

Moa says:

Detta är stort Gunnar.

Moa says:

Stort och ganska stört.

Hold Y'r Terror Close says:

Assa.. Besvikelsen ar.. Det har ar for mycket helt enkelt.

Moa says:

Vi måste göra någonting.

Moa says:

Detta kan inte fortsätta.

Moa says:

Vi måste hitta på någonting radikalt.

Hold Y'r Terror Close says:

Vi maste.. Vi maste uppfinna den basta latten i varldhistioren, salja den till fresco, anvanda mina insederkontakter for att komma at bb och ta med henne pa fika.

Jag ar i ett allvarligt chocktillstand och har darfor valdigt svart att valja dagens lat, men ett beslut maste fattas,

THE QUEEN IS DEAD med THE SMITHS


The style is the bomdiggi bom didang didang diggi diggi

My lovers!

Just nu mina vanner, sitter jag och letar efter fakta om en mycket trevlig man. Denna heter Sir Douglas Haig och jag ska skriva en uppsats om honom pa lektionstid imorgon, ska verkligen bli sa himla kul! Ni bor kunna ana den subtila ironin. I helgen sa kommer mor och syster, det ska bli finfint. Jag ska visa de alla Leighton Buzzards sevardheter (alla 2) sen ska vi ata middag med Jonas och Gustaf pa lordagskvallen. Just dar, just precis dar kom jag pa mig sjalv med att skriva det rakigaste inlagget i varldshistorien. Det skirvs ALLDELES for manga liknande inlagg i alldeles for manga daliga bloggar. Ni ger val fullstandigt fan i att min mor kommer i helgen och jag vet det.
Egentligen skulle jag bara tipsa om en lat som ar grooovt bra. Sa javla ovantat bra att man ar tvungen att hora den inne pa FCUK pa Oxford Street for att overhuvudtaget fa nys om den.

Dagens lat ar COBRA STYLE med ROBYN


Luke Kelly

Jag har brunt lockigt har och min nasa ar inte direkt liten. Saledes har jag vid ett antal tillfallen fatt fragan "Ar du jude?" Jag svarar alltid som Charlie Chaplin, "Nej, jag har inte den aran." Den enda som fortfarande kallar mig for jude ar Jonas och han far lika ont i armen varje gang. Jag har ingenting emot att bli fragad, sa jag tar det inte sa hart.

Det finns en pojke i var skola som heter Luke Kelly. Av nagon anledning tror ALLA att han ar jude. Killen ar Irlandare och varenda javel pa jorden vet att det finsn typ tva Irlandska judar pa den har jorden, oddsen pa att han skulle vara det ar stort stora, men alla tror det, aven de som vet att han inte ar det. Luke mobbas iaf konstant for detta. Idag, nar de holl pa att mobba luke som bast, sa utbrister Alice "LAY OFF HIM GUYS! HIS FAMILYS BEEN PERSECUTED FOR 2000 YEARS FOR GODS SAKE".

Det roligaste ar att det finns (minst) en kille pa varan skola som AR jude. Han heter Josh och han far ALDRIG hora ngra judeskamt. Ar grejen med judeskamt att man ska utsatta en icke-jude for dem?

-Jag ska bli nasta Hitler, latt, jag ska doda alla judar och en clown.
-Varfor en clown?
-Du ser, ingen bryr sig om judarna!


Dagens lat ar HOLD Y'R TERROR CLOSE med THE GO! TEAM

Ge mig karlek eller kniv eller annan form av frid.

Hade jag varit hemma nu sa hade jag tagit digestivekex med ost och somnat framfor Jay Leno. Nu sitter jag istallet framfor datorn, och det ar ju ocksa vart.


Jag har gjort ett kollage om min dag, eftersom jag inte orkar skriva om den, men den vill inte laddas upp, vi far val se hur det blir med det.

Dagens lat ar KILL THE DIRECTOR med THE WOMBATS

En text om Lou reed, Karlek och vanskap

Idag ar jag otaggad, sa jag lagger upp en uppsats jag har skrivit. Det mesta ar sant, men de inblandade vet.
Och ja, jag har snott lite har och var.


Love at four o'clock


"Crush". I am a bug under her foot. She is so brutal, the girl with flowers on her dress. She is walking straight, straight over me, and I am nothing.


When I was in the third grade, I asked my teacher something I, until that point, had been wondering for my whole life; "Why do girls only like boys with big muscles and boys only like girls with big breast?" My teacher smiled. She knew, that if she would try to be funny, the whole class would laugh, whether it was funny or not. "Well... I don't know if that is scientifically proved, Gunnar." She laughed. She knew nothing. The whole class laughed. They knew nothing.


This is scientifically proved. The girl with flowers on her dress probably don't know it is because in the stone age, big breast meant lots of milk to your kids to come and big muscles meant "good hunter". If she knows, she don't care, why would she, she is the girl with flowers on her dress?


Memories at five o'clock

  

A few weeks ago, I met a boy I used to know. A boy I used to hate. He was still an idiot, I knew that. He was sitting by the old warehouse with his moped and his girlfriend. I came on my tricycle and with a pocket full of broken promises.

"Hi Gunnar."
"-"
"You know Gunnar; you've always been an idiot."
 "I know."


I looked into his eyes. I wanted to say it all, that he was the idiot, that everybody who mattered thinks so. Then I though that everyone who matters to him probably thinks I'm an idiot, so I didn't think it. But I knew I was right, I knew he was a failure; that he would sit on that bench for the rest of his life, I knew that I would be somewhere else. Somewhere far, far away. So I said to him, "One day you will regret this."

The birds sang, the sun was shining, but he was everything but happy. His eyes was red, his mouth was black. He opened his black mouth and screamed, "Who the hell do you think you are?!" What he really meant was "Don't you know who I think I am?", but since he didn't know that, I answered:

"I am Lou."
 "Lou Who?"
"I am Lou Reed, give me love!"

 
The boy was, quite naturally, stunned. He starred at me with his red eyes, he was searching his brain of the worst insult he could come up with, but all that came out of his black mouth was "Go to hell, Gunnar." His girlfriend laughed. She was repulsing. Her laugh was like a monster from "The Fellowship of the Ring".

She was not like the girl with flowers on her dress, not a movie star in a school corridor, not unreachable. I did as the boy told me to. I took my tricycle and rode it to hell.


Future at three o'clock


We always used to listen to two songs in the car, my father and I. We found an old tape with two Lou Reed songs on. The first one was "Take a Walk on the Wild Side" the other one was "I'm so free". Lou would sing, so we wouldn't have to speak. Lou said it all: All about lost love, long gone friends and the problems of the world.

When my father had his cancer, I would drive. We would sneak out of the hospital, since he wasn't aloud to leave his room. He would sit on the passenger seat, in his white bathrobe, smiling. It always smelled a bit funny in that car. As if someone had been smoking cigars and eating unhealthy amounts of strawberry ice-cream in it. I can't drive, so we went slowly along the southern streets of Stockholm. Lou would explain it all:

"Little Joe never once gave it away- Everybody had to pay and pay

A hustle here and a hustle there- New York City is the place where they said- Hey babe, take a walk on the wild side".


When my father got better, he would still let me drive. Since I was the driver, I got to add another song to our play list.
Liars - On the Other Side of Mt. Heart Attack.

I won't run far, I can always be found.

If you want me to stay, I will stay by your side.


I want to be a father like that.

  

Friendship, six o'clock

  

It is October. The red leaves are on the ground. The wind is cold, but the birds are still singing. The sun hits the ground; it all looks like an old Polaroid photo. Patrick and I are sitting on a brick wall, playing our guitars. "Time for Heroes" by the Libertines. Pete Doherty wrote this song about the London May-riots and we are as far away from people fighting the police as possible. We are in safe Nacka, were nothing exciting ever happens, but it doesn't matter. We are friends. We are not Pete Doherty and Carlos Barat, were more than that, we are bound together. Two policemen walk by. I look at Patrick, Patrick looks at me. Without a word, we both start playing "Guns of Brixton", by The Clash. Anyone who has ever heard that song knows that the coolest thing you can do, is to play that very song to the police. One of the two policemen recognises it, laughs, and asks if it's the Sex Pistols. Patrick shakes his head and gives the Policeman a dejected smile. We look at each other. Two seconds later, the two of us are shouting out a line by Julian Casablancas, singer of the Strokes. "New York City cops, they ain't to smart!"


Time For Heroes?

Som ocksa rakar vara dagens lat.


Gunnar <3 Leighton Bastards Iggy Pop

LOOOVERS

Seriost, helgen har varit sa javla prima att jag blir helt glad i hjartat och det ar inte varje dag! I fredags mina vanner, sa traffade jag entligen mina kara kamrater Dennis och Rickard. I en anda av "nu-ska-vi forsoka-dolja-att-leigton-buzzard-egentligen-suger-ratt-hart-fast-det-anda-har-sin-charm", sa ordnade jag ett ratt gammalt hederligt svenskt forkrok, grymt roligt. Nar min hostfar kommer hem, ser det ut att krisa ratt hart, men vi stadade undan ALLT pa 2 minuter blankt och i arlighetens namn hade han inte brytt sig om det hade statt framme. Iaf, krismoment nummer 2 kommer iaf nar vi inte har en javla aning om vad vi ska gora harnast och borjar spontanga langst Heath Road (4 LIFE) tills vi kommer till den riktigt unkna gamla puben "The Stag". Vi valjer, i brist pa annat, att ga in: Och tur var val det! Herregud, dar inne star ett band och spelar gamla 50- och 60-talshits. Alkoholen har vid det har laget kickat in sa hart att vi inte behover yttra nagonting. Jag tittar pa Rickard, Rickard tittar pa mig och vi vet bada tva att vi simuntaltanker "jag ska dansa.. JAG SKA DANSA TILLS JAG DOR". Just detta gor vi ocksa. Det spelar ingen roll att medelaldern ar typ 58, det har ar sa grymt att man inte bryr sig om nagonting annat. Har star Leighton Buzzards Iggy Pop i en rosa troja som antagligen ar kopt pa Englands svar pa Lindex och vralar ut "Twist and Shout", jag menar, det kan knappast bli battre an sa.

Igar var vi i London och schtekte bigtime, da ocksa med min annu battre van Patrik. Det var helt okej. Pa kvallen at vi pa nan restaurang som inte gav en mat nog, men priserna kunde de salta, skitsamma, det var trevligt. Sen gick vi till Karin och Karins hostsysters fest, det var dugligt, defenitivt.

Sammanfattningsvis: Den basta helgen sen vi kom hit.

Dagens lat ar IS THIS IT? med THE STROKES

Nar jag har tid och ork kan ni fa en detaljerad beskrivning av manniskorna inne pa The Stag, men inte nu.


Dagens tips fran Rickard!

Min kare kamat Rickard ar, som jag informerade er om tidigare idag, pa besok idenna varldsmetropol. Han har oturligt nog berikats med en synnerligen synlig rod lysdiod pa sin nasa. En pojkes enda effektiva botemedel mot denna djavulens pafund ar som vi alla vet Clerasils Cover Stick. Sa till tipset:

Jag sager: Kor du "smeta-pa-och-sprid-ut-med-fingret"-tekniken?
Rickard sager: Alla vet att den ar den basta.

Min blogg har harmed lika grymma skonhetstips som Isabella Lowengrip.

Dagens lat ar fortfarande samma.


Jag skot en hund nar jag var feeeeem

Jag ar just nu i det mest illaluktande rummet pa hela Vandyke Upper School, namnligen the study center. Tank dig typ "illaluktande andedraktskonferens" i kombination med Vm i bastubadning och nagon lite sot doft, som ett ackligt korsbarstuggummi. Det finns iaf mer att gora pa haltimmar har, an i la Suede. Hursomhelst, mina bogvanner, Jonas och Gustaf ar och "taking a fag" bara det faktum att cigarett kallas "fag" har, sager det mesta om hur bogiga de ar. Inget ont om bogar dock. Iaf, idag kommer mina icke-bogvanner, Rickard, Dennis och Patrik. Det ska bli grymt som fan, vi satsar pa forfest hemma hos moi, for att senare.. sta och frysa i town-center eller ngt annat otroligt roligt.

Fuck offff lovers.

Dagens lat ar JAG VAR BARA INTE GJORD FOR DESSA DAR med HAKAN HELLSTROM


Tidigare inlägg Nyare inlägg